!TW ÄTSTÖRNINGAR! (TW= TRIGGER WARNING). 

Jag känner en känsla av självhat när jag ser mig själv i spegeln. Jag mår dåligt över mitt utseende och det plågar mig flera gånger om dagen. Jag minns hur jag såg ut för några år sen, då var jag nöjd. Nu mår jag bara illa av att se mitt ansikte i spegeln. Jag har också svårt att acceptera min viktuppgång. Jag vill vara lika underviktig som när jag hade ätstörningar. Jag går hela tiden och önskar att den där driften att var underviktig ska komma tillbaka. Då kändes det som att jag åstakom någonting, jag lyckades i allafall "hålla vikten". Jag var i allafall bra på någoting. Jag var bra på att vara smal. Jag var bra på att kontrollera mitt matintag och jag var bra på att motionera. Och jag var mer unik eftersom att jag vägde mindre en dem flesta, nu väger jag mer som genomsnittet. Det blev liksom som en tävling för mig. Det var viktigt för mig att få känna att jag var bättre på någonting än dem flesta andra. Och jag kände avundsjuka mot andra som vägde mindre än mig själv, när jag var inlagd på psyk fanns det en tjej där som låg inne för anorexia. Hon hade matstöd och dem fick se till att hon fick i sig mat, det gjorde mig illa tillmods. För hon hotade mitt värde genom att vara mer underviktig och "bättre på att vara ätstörd än jag".

Jag såg också sjuk ut fick jag höra. Mina kinder var hopsjunka och jag var väldigt undervikig, men jag kände mig större än dem flesta. Mina föräldrar sa aldrig något, det var bara andra, bland annat min psykolog. Mina föräldrar säger att dem inte ens minns att jag var så smal. Och det gör på något sätt att det blir extra svårt att tro på det själv, för om dem inte var rädd för att jag var sjuklig då kan det knappast vart så, för vem är inte mer rädd om en än ens föräldrar? 

Jag vet att mitt resonemang är sjukligt, att det där sjuka fortfarande finns kvar även om jag inte äter osunt lite längre. Men jag lägger fortfarande en del av mitt värde i vikten. Är det så konstigt egentligen i ett vidrigt samhälle där man fat shamar människor? Där vikten hänger ihop med synes på en individ. Det är sjukt och vidrigt och fel. Jag vet att det jag skriver är galet och konstigt och ganska hemskt. Men samtidigt vill jag dela med mig av verkligheten. Jag hoppas bara att det här inte är triggande för någon med ätstörningra. Andra kanske känner igen sig och också lägger en "stolthet" i att väga så lite som möjligt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter i skolan och ska kämpa på med det sista. Har kört fast totalt på vilka granskningsmallar som jag ska använda och min handledare är på semester. Jag har frågat alla som jag kan tänka mig kan något om det här men ingen har lyckats hjälpa mig. Så...

Jag tycker att det är svårt med människor. Jag har isolerat mig mer och mer med åren. Innan depressionen var jag väldigt social, hade många vänner och lärde lätt känna nya människor. Men ju längre depressionen har gått ju mer har jag isolerat mig. Ja...

TW! TRIGER WARNING!  Jag har vart på en liten resa i några dagar nu. Då har måendet vart bättre. Men igår när jag kom hem svängde det ner rejällt. Blev riktigt deppig, (och nu menar jag inte så där "deppig" som människor slänger sig med utan att en...

Just nu är jag fast i att grubbla om det förflutna. Jag vill inte bli påmind om det som hänt i mitt liv innan jag flyttade till den stad där jag bor nu. Jag får ångest av att tänka på skoltiden, och dem människor jag träffade då. Dels för den jag var...

Jag har äntligen fått ordning på min dygnsrythm, jag går och lägger mig innan 12 varje natt och somnar oftast innan 1 på natten. Men ikväll la jag mig 22.30 och kände att det inte gick att somna. Det är första gången på hur länge som helst, på flera ...