Idag känner jag mig deprimerad. Det började igår, och sen har det vart som en spiral neråt. Jag känner mig så ensam, så utanför samhället och så misslyckad. Jag har inte lyckats med någonting, inte mina studier och inte särskilt mycket annat heller. Jag har knappt några vänner kvar, och dem jag har orkar jag inte höra av mig till eller träffa. Och fråga är om dem ens skulle ha tid att träffa mig. Jag som var så social. Hela mitt liv går ut på att sakna den jag var och hur jag levde mitt liv och att längta till något nytt. Jag är glad för min sambo, mitt syskon, mina föräldrar och våran hund. Mitt liv blev inte ALLS som jag hade tänkt mig, och idag svider det som faaan. Jag gnäller och är otacksam, ja, men det är så här det känns. Jag vill vara mer äkta en vad jag brukar, visa den fula och gnälliga tycka synd om sig själv sidan. Den ärliga och ocharmiga och osympatiska egoistiska och otacksamma sidan. För den är en del av mig, den är en del av depressionen. När jag inte känner av depressionen (just nu kommer den och går, förut var de kronisk) så blir allt så där fult, när jag mår bra kan jag känna tacksamhet och se på saker med hopp och tillförsikt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter i skolan och ska kämpa på med det sista. Har kört fast totalt på vilka granskningsmallar som jag ska använda och min handledare är på semester. Jag har frågat alla som jag kan tänka mig kan något om det här men ingen har lyckats hjälpa mig. Så...

Jag tycker att det är svårt med människor. Jag har isolerat mig mer och mer med åren. Innan depressionen var jag väldigt social, hade många vänner och lärde lätt känna nya människor. Men ju längre depressionen har gått ju mer har jag isolerat mig. Ja...

TW! TRIGER WARNING!  Jag har vart på en liten resa i några dagar nu. Då har måendet vart bättre. Men igår när jag kom hem svängde det ner rejällt. Blev riktigt deppig, (och nu menar jag inte så där "deppig" som människor slänger sig med utan att en...

Just nu är jag fast i att grubbla om det förflutna. Jag vill inte bli påmind om det som hänt i mitt liv innan jag flyttade till den stad där jag bor nu. Jag får ångest av att tänka på skoltiden, och dem människor jag träffade då. Dels för den jag var...

Jag har äntligen fått ordning på min dygnsrythm, jag går och lägger mig innan 12 varje natt och somnar oftast innan 1 på natten. Men ikväll la jag mig 22.30 och kände att det inte gick att somna. Det är första gången på hur länge som helst, på flera ...