TW! TRIGER WARNING! 

Jag har vart på en liten resa i några dagar nu. Då har måendet vart bättre. Men igår när jag kom hem svängde det ner rejällt. Blev riktigt deppig, (och nu menar jag inte så där "deppig" som människor slänger sig med utan att ens veta vad en egentlig depression är). Utan så deppig att jag börjar fundera ut sätt att skada mig själv på för att jag känner total panik inombord. Panik över att leva och att inte stå ut med alla känslor. Jag blir helt överväldigad på ett sätt som jag inte ens förstår själv. Det känns nästan som att jag är en ballong fylld med luft och ändå försöker någon att fylla mig med ännu mer luft, så till den grad att jag nästan sprängs. Jag vet knappt vad jag ska ta mig till. Jag får en stark vilja att dunka mitt huvud i väggen, ta en sax och klippa sönder mina öronsnibbar, klippa sönder läppen, ja massa konstiga saker bara för att straffa mig själv för den misslyckade människa jag är och alltid har varit. Det låter helt sjukt, I know, men det är så jag känner just då. Det finns ingen logik. Inga logiska och vanliga känslor eller tankar. Jag ju hört talas om den kända konstnären Van Gogh och alltid tänkt "vilken knäppgök" som skar av sig örat. Men så sitter jag där själv i mörkret en natt och får impulser om att göra något liknande. Bara för att slippa känna allt kaos, och för att lätta på trycket. För att straffa mig själv för allt dåligt jag gjort, för allt dåligt jag varit och är. Jag är så trött på att hata mig själv (jag gör det inte hela tiden, men ganska ofta. Jag är så trött på att vara jag, på mina tankar, på mina, känslor på mitt liv. Engetligen har jag mycket att vara glad och tacksam över. Men ändå förstör jag för mig själv, det är ju i mitt huvud som allt det olyckliga finns. Det är i mina grubblerier, mina tankar och mitt ältande. Även om jag har en massa bra saker så fastnar jag övervägande i det som inte är bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter i skolan och ska kämpa på med det sista. Har kört fast totalt på vilka granskningsmallar som jag ska använda och min handledare är på semester. Jag har frågat alla som jag kan tänka mig kan något om det här men ingen har lyckats hjälpa mig. Så...

Jag tycker att det är svårt med människor. Jag har isolerat mig mer och mer med åren. Innan depressionen var jag väldigt social, hade många vänner och lärde lätt känna nya människor. Men ju längre depressionen har gått ju mer har jag isolerat mig. Ja...

Just nu är jag fast i att grubbla om det förflutna. Jag vill inte bli påmind om det som hänt i mitt liv innan jag flyttade till den stad där jag bor nu. Jag får ångest av att tänka på skoltiden, och dem människor jag träffade då. Dels för den jag var...

Jag har äntligen fått ordning på min dygnsrythm, jag går och lägger mig innan 12 varje natt och somnar oftast innan 1 på natten. Men ikväll la jag mig 22.30 och kände att det inte gick att somna. Det är första gången på hur länge som helst, på flera ...

Idag har jag vart på gruppterapin, det kändes bra och vi hade roligt tillsammans. Äntligen fick vi möjlighet att prata mer öppet och höra mer om varandras problem. Igenkänningen var stor, och jag behöver det. Jag behöver höra att jag inte är ensam om...